Vad ska vi göra som är kvar - när alla har fått gå?
Enligt Google söker besökarna i dag främst på tre olika prognoser: dollar, elpriser och boräntor.
Konjunkturinstitutet, KI, gjorde i en rapport hösten 2007 följande bedömning: ”Den svenska ekonomin kommer att fortsätta att utvecklas starkt de närmaste åren. BNP-tillväxten blir starkare 2008 än 2007." Denna rapport fanns i Dagens Nyheter 2007-08-29.
I december 2008 skriver KI på sin hemsida: ”Den globala konjunkturnedgången och finanskrisen får stora effekter på den reala ekonomin i Sverige. BNP sjunker med närmare 1 procent 2009 och konjunkturnedgången fortsätter 2010. Regeringen förutses föreslå ytterligare finanspolitiska åtgärder och Riksbanken sänker reporäntan till 1,00 procent. Trots den expansiva ekonomiska politiken bottnar konjunkturen först i slutet av 2010. Arbetslösheten ökar kraftigt under de kommande två åren och antalet sysselsatta minskar med ca 135.000 personer.”
För dig som är kalenderbitare finns mer på följande länk »
Många var vi som budgeterade och planerade efter den första prognosen. Nu ser omvärlden ut som den senare prognosen och några relevanta frågor blir då: - Hur ska vi som är kvar motivera oss att med bibehållen lust leverera med kvalité och säkerhet?
- Vad gör jag som chef för att få fart på den del av verksamheten som jag är ansvarig för, eller hur ska jag arbeta med förändringsledningen?
- Hur ska jag som medarbetare ta ett kanske ökat ansvar i min roll, och hur förändras mitt medarbetarskap?
Frågorna blir bara fler och fler...
Vad händer 2009?
Alla förutspår att 2009 kommer att vara ett ”mellanår”. Vad är ett mellanår? Den rådande tolkningen är nog att vi inom näringslivet kommer att ha ett år som bara präglas av stagnation.
Om vi ska utgå från några trender från tidigare lågkonjunkturer så har vi sett att man utöver sina personalnedskärningar satsar på utbildning för sin personal. Tung industri investerar i mer effektiva och rationella produktionsprocesser.
Det finns också en annan trend, de som lyckats framgångsrikt efter en lågkonjunktur är de företag och branscher som parallellt med nedskärningarna planmässigt arbetat med att planera uppbyggnad och expansion, det vill säga planerar för den kommande högkonjunkturen. För vi vet ju att den kommer.
Hur stödjer vi marknaden med våra tjänster?
Vi ser framför oss behov av att tydliggöra flera saker i den verksamhet man arbetar i. Med ovanstående utgångspunkt kan det kännas svårt att göra en positiv ansats framåt? Men som svar på ovanstående frågor ser vi tre saker:
1. Med en tätare dialog kring vilka förväntningar vi har på varandra kommer man långt.
Vi är nog alla (ledare och medarbetare) medvetna om att det ställs och kommer att ställas andra krav på oss som är kvar i verksamheten. Att tydliggöra dessa i dialog ger goda förutsättningar för uppföljning och utvärdering. En av de viktigaste egenskaperna man har som ledare i förändringsledning är att tydliggöra förväntningar.
2. Med tydliga och kortsiktigt mätbara mål kommer man ännu längre.
Sannolikt arbetar vi säkert med målstyrning redan i dag. Målstyrning bygger på att definiera mål för varje person i en verksamhet. Därefter rikta och jämföra prestationen mot de målsättningar som är fastställda. Det omfattar även en kontinuerlig övervakning av sina processer för att ge feedback mot de målsättningar som finns. Kortsiktighet i detta sammanhang betyder inte att man inte har en större plan, utan att man har brutit ned den större planen till en så låg nivå som möjligt.
3. Med gemensamma planering och måldialoger kommer man längst.
Att bryta sina personliga beteenden och mönster, det vill säga hur jag gör till att jag faktiskt gör på ett annat sätt är svårt och tar tid oavsett om jag är ledare eller medarbetare. För att påskynda denna process tror vi på att hårt koppla det till en dialog om medarbetarskap i kombination med ovanstående två punkter.
Funderar du på ovanstående, eller delar vår uppfattning? Tveka inte att kontakta oss för en dialog kring dessa frågor.
-Anders Lindh
|
