 |
Nyheter
|
|
 |
Mitt liv som hund eller kund - projektledning i praktiken
Ringer till vår valda mobilleverantör från mobilen med mitt ärendenummer till hands. Vid flytten av kontoret bestämde vi att vi skulle bli mer moderna. Vi skulle skaffa en cyberväxel, som går på telenätet och som kan kopplas både inom kontoret och till mobiltelefonerna.
Verkar för bra för att vara sant, vilket det också visat sig vara. När det ringer på kontorstelefonen måste den som är snabbast, sprinta ut på gården med mobilen i handen; skrikandes "hallå, hallå, hallå" för att kunna behålla kontakt med personen som ringer. Väl ute på gården kan man fortsätta samtalet. Problem uppstår när man behöver datorn, för den står inne på kontoret med sin nätverkssladd. Det trådlösa nätverket som är sagt att fungera på gården fungerar ibland, men oftast inte. Alltså, tillbaka till felanmälan: Vad är status? Surt kommer det från andra änden: ”Vi har försökt att ringa, men det är svårt att få tag på er”! Jo eller hur… Nu tycker leverantören att vi ska lösa problemet genom att hyra en egen basstation. Men vänta nu, vi sitter mitt emellan Odenplan och Norra Bantorget (Upplandsgatan 27, kom gärna och hälsa på!) i huvudstaden i världens mobiltelefontätaste land. Hur kan vi behöva en egen basstation? Alternativet verkar vara privatimporterad signalförstärkningselektronik från sajter där vi inte är helt säkra på ens vilket språk de är skrivna på…
Fel på leverans
Vi har hittills inte fått en enda leverans av någonting från någon leverantör på överenskommen tid eller med det innehåll som vi förväntat oss. Vi har fem olika färger på skrivborden, en soffklädsel i packplast och fortfarande inga skåpsluckor i köket. Åtta hantverkare har varit här tittat och sagt att de skulle "hämta lite grejer" och att de "ringer sen". Vi väntar fortfarande…
Tro på en högre plan
Det är min tredje kontorsflytt och erfarenheterna från de två tidigare verkar har försvunnit ut i cyberspace. Hur kommer det sig att jag tror på vad min nätverkskille säger, eller att jag tror på vad datorleverantören säger om leveranser, eller att jag tror på att hantverkarna skulle bli klara? Är jag dum i huvudet eller har jag blivit totalt befriad från alla betänkligheter kring hur mänskligheten fungerar??
Hybris hos en projektledare
Nej, inte alls, men jag har drabbats av hybris. Som van projektledare har jag har gjort en baklängesplan. När ska flytten vara klar? Den 14 augusti. När är folk tillbaka från semestern? Den 1 augusti. Hur lång tid har jag på mig? Hur svårt kan det vara???
Allt är beställt och bekräftat i slutet av maj. Leveranser av skrivbord, stolar, servrar, nätkablar, eluttag… Listan kan göras oändlig och det är bara makens julklappslista som är längre. Allt ska bli bättre, snabbare och snyggare. Ekonomichefen sliter sitt hår och kvider något om "Har ni en aning om hur mycket det kommer att kosta?". Det har vi, speciellt nu när vi har leverantörer i örat varje dag som vill ha betalt men som tvingas leverera enligt beställning innan vi betalar.
Hund eller kund? Det är frågan.
Måste det vara så här? Hur är det möjligt att bekräftade och överenskomna leveranser och tidpunkter blir helt oviktiga? Varför finns det ingen vilja att lösa problem när de dyker upp? Om vi skötte Mongara på samma sätt som en del av leverantörerna som skickar sina grejer till oss skulle det inte bli business. För oss är det jätteviktigt att bli klara i tid och kunna bjuda in våra kunder till ett fungerande kontor. Usel projektledare eller skomakarens barn går alltid i trasiga skor? För att ta kontroll över ett projekt som kan fungera bättre har vi en metod. Läs mer om projektrevision här »
- Liselotte Norén
|
 |
|
 |