 |
Verksamhetsutveckling
|
|
 |
En spännande tisdagsförmiddag i november
Läs om när vår medarbetare går på fel seminarium och får lite nya idéer.
Hur kommer det sig att när man tror att man har kontroll på allt, så händer det något som inte gick att förutsäga?
Jag har normalt kontroll på var jag ska vara, vad jag ska göra nu och i morgon, nästa vecka och nästa år. Ordning och reda på papper och filer är självklart. Likaså att fylla i uppföljningar, säljstödsystem, offerstock och förstås tidsredovisningen. Att kunna säljprocessen är en hederssak. Jag är tryggheten som har svar på alla frågor. Med andra ord så i vissas ögon är jag en strukturfascist eller till och med ett kontrollfreak. Men ingen har väl dött av lite ordning och reda. Så i dag så skulle jag delta i ett seminarium "Hållbar utveckling och krishantering" med Peter Larsson, som anordnades under Kompetensmässan. Jag kommer givetvis dit femton minuter innan seminariet ska börja. Jag hittar till seminarieområdet och ställer mig i den långa kön för registrering, efter några minuter så ropas det ut att om man har biljett så behöver man inte stå i kön. Självklart har jag biljett (till mässan inte till seminariet). På ljustavlan har jag sett i vilket konferensrum seminariet ska hållas i. Jag ser mig omkring, långt bort ser jag en skylt med namnet på konferensrummet och några värdinnor vid dörren under skylten, aha, dit ska jag. Med raska steg går jag fram till dörren och ser att de som är före mig lämnar en biljett, jag har ingen biljett. Frågar hur jag ska göra utan biljett då jag bara fått en bekräftelse med ett mejl. Jag får gå tillbaka till registreringen igen, där möts jag med ett leende och informationen att värdinnan ska ha en lista där hon ska pricka av mig. Tillbaka till värdinnan med informationen om att de ska ha en lista. Värdinnorna letar efter listan, men hittar ingen. Seminariet ska börja, så med ett vänligt leende från värdinnan, tycker hon att jag ska ta plats i konferensrummet. Härligt jag är på plats och känner mig väl omhändertagen. Föredragshållarna introduceras, de är nämligen två, Lena och Lena, det vill säga Lena Endre och Lena Ahlström som ska prata om temat "Närvaro – nyckeln till ett lyckat ledarskap". Var är jag, vad har hänt, jag har trots all kontroll kommit med på fel seminarium. I fikapausen kollade jag skylten igen, den har en liten pil som pekar in i en korridor. Skylten hängde dock ovanför ingången till seminariet jag deltar i. Vad göra nu, jag lyssnar på inledningen. Konceptet handlar om storslaget ledarskap, låter ganska spännande. Lena och Lena skapar en bra stämning, vi tvingas allihop att erkänna att vi dömer andra och att vi har förutfattade meningar. Jag börjar fundera på om det var meningen att jag ska vara med på detta seminarium. Kan det vara så att trots min tilltro till planering och kontroll, så inträffar det ibland en serie av händelser som är utanför min kontroll. Med inledningen av Lena och Lena färskt i minnet, konstaterade jag att det var dags att ändra lite på mitt sätt att förhålla mig till vad som händer runt omkring mig. Jag stannade hela seminariet. Det gav mig några nya infallsvinklar och idéer, men framför allt insikten att när det händer något oväntat så gäller det att vara öppen och släppa taget, i alla fall ibland. En spännande tisdagsförmiddag i november.
|
 |
|
 |